Mandelblomsutflykt med Skandinaviska Klubben.

Först blev det färd upp på Bandamatoppen för att njuta av den fina utsikten. Namnet har denna plats fått efter en holländare som bodde i kratern och odlade vin där på 1500-talet. Hans namn var Van Damme. Jorden är annorlunda vid Bandama. Den är svart och detVan Damme, ta beror på att den norra och nordöstra delen har täckts av vulkanutbrott ganska nyligen. Nyligen alltså i geologisk betydelse. Gran Canaria bildades för ca 14 miljoner år sedan och därefter har olika vulkaniska perioder format ön. Den senaste utbrottsperioden som startade för knappt 3 miljoner år sedan berörde endast den norra och nordöstra delen av ön. Den perioden var fortfarande aktiv för drygt tre tusen år sedan. De är i slutet av den perioden, alltså för ca tre tusen år sedan som Bandamakratern och Bandamatoppen bildades. Likaså bildades då för endast tre tusen år sedan vulkankäglorna på La Isleta. Arucasberget, och Galdarberget är också mycket unga, bara några tusen år. Det finns minst ett femtiotal små vulkankäglor här på den norra delen som ibland är så täckta av vegetation att man inte ser dem. Den här svarta jorden som alltså är lava som ännu inte är helt nedbruten till jord är mycket mineralrik och bördig. Vulkanlavan gör dessutom att fukten stannar kvar i marken och avdustningen blir inte så stor. Den här ”lavajorden” passar mycket bra för odling av vindruvor bla. Bandamakratern är utan tvekan öns mest berömda krater och den är 220 meter djup och ca 1200 meter i diameter. Kratern har bildats genom att den ursprungliga vulkanen exploderat troligen som följd av att grundvattnet kom i kontakt med den uppåt-trängande lavan och hastigt förångats. Här finner vi växten månskräppa som trivs bra i vulkanjorden, den hjälper dessutom till att bryta ned lavan till jord. Vi finner också olika typer av taklökar sk aeonium, fikonkaktus och aloeväxter. Nere i kratern finns det ett 100-tal växtarter bla stora eukalyptusträd och olika typer av ödledjur. Bandamakratern och Bandamatoppen har bildats av två vulkaner som formades praktiskt taget samtidigt. Bandamakratern hade ett våldsamt utbrott, så våldsamt att hela magmakammaren tömdes helt och väggarna störtade in. En sådan stor instörtningsgryta kallas ”caldera” även på svenska av geologerna. Bandamatoppen är en vulkankägla med ett lugnare utbrott. Där rann en lavaström ut utan att tömma hela magmakammaren och därför bildes ingen riktig krater uppe på toppen. Själva Bandamatoppen är 275 meter hög och eftersom den ligger ett par hundra meter över havet befinner man sig på en höjd av 575 meter när man är där uppe. Man tror oftast att ön Lanzarote är den som har haft mest vulkanaktivitet de senaste tusen åren men så är det inte fallet. Eftersom ön är den näst äldsta i arkipelagen, ca 18 miljener år gammal och mycket platt så täcktes hela ön av svart lava från utbrotten 1700 1800. Under de senaste 20.000 åren har Lanzarote endast haft tre utbrottsperioder medan Gran Canaria har haft 24 utbrottsperioder. Det är enligt geologerna mycket vanligt att riktigt gamla vulkanområden kan gå igenom en ny utbrottsperiod många miljoner år efter de tidigare. Fuerteventura som är den äldsta ön hade troligen flera utbrott för många hundra tusen år sedan fast nu ser man bara spåren av detta i några vulkankäglor som är ordentligt avrundade av erosionen.
Efter Bandamautsikten blev det en kort färd till rastplatsen nedanför Bandama-toppen vid Bandamakratern. Där intogs Klubbens medhavda frukost. Varm choklad och smörgåsar.
Vi for vidare upp i Guayadequedalen, som är en av de platser där de ursprungliga innevånarna bodde i stort antal. Guayadequedalen är numera ett skyddat område vilket betyder att det inte får byggas här och att de som bor här måste respektera detta oc
h skydda naturen. Den här dalgången är 20 km lång. Askan från vulnutbrottet på Island nådde ända hit ner till Kanarieöarna. Det var kontakten med vatten som orsakade den våldsamma kraften. Föreställ er nu vulkanutbrott av liknande art men mycket våldsammare och som pågår under veckor, kanske månader! Det är den aska som ligger i många meter tjocka lager här på öarna på många ställen och som under århundraden har pressats samman som bildar det bergsmaterial som kallas toba. Där det finns toba är det lätt att gräva ut grottor för bergsväggarna är ganska mjuka. På många ställen här på Gran Canaria finner den typ av bergsväggar, här i Guayadequedalen och på La Isleta tex. Grottorna var från början små håligheter i bergsväggarna. Urinnevånarna grävde sig sedan in i de mjuka väggarna. De bodde i en grotta och kunde ha flera mindre grottor intill, för att förvara säd eller i.
1921 var det en hel familj som blev levande b
egravda i sin grotta här. De hade en grotta för att bo i, en annan för förvaring av livsmedel och en tredje för djuren, alla grottorna blev totalförstörda. En liknade händelse uppspelades på El Confital, där dog också en hel familj. Troligtvis har den typen av händelser ägt rum då och då och händer fortfarande.
I dagstidningen kunde man läsa för bara en vecka sedan om hur en grotta som användes som garage hade rasat in. Den här ravinen eller flodfåran, eller dalen som den också kalla
s bildar gränsen mellan kommunerna Ingenio och Agüimes. Naturen här är annorlunda vilket har att göra med de olika perioderna av vulkan-verksamhet som har byggt upp den här ön. Det var under den andra långa perioden av vulkanverksamhet kallad Roque Nubloperioden som den det inre av den här flodfåran bildes. Här i Guayadeque har man hittat ett stort antal mumifierade ”guancher” eller urinnevånare i grottorna samt många föremål av keramik, verktyg av sten och djurben, dräkter och andra föremål av skinn. På väggarna i en del grottor har man funnit inristade och målade motiv.
Vi besökte ett centrum för den arkeologiska historien om Guayadequedalen. På paneler därinne kan man se hur grottorna kunde och kan än i dag best
å av flera ”våningsplan”. Här i ravinen har man funnit många mumier och olika föremål som urinnevånarna använde. De mest värdefulla sakerna finns på Museo Canario i Las Palmas. Guayadeque betyder krigare och grottrestauranten Tagorors namn där vi ska äta vår lunch betyder platsen där hövdingarna möts.
Före restaurangbesöket hann vi också med ett besök i en grottkyrka, en grottbar och i en grottbostad.

Klicka HÄR för att se bildspelet i storformat!
Text: Karin Bertilsson Foto: Leif Kempe


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: