Sammanbrottet mycket nära

SAMMANBROTTET MYCKET NÄRA I SPANIEN.

Todos los politicos son iguales Sammanbrottet mycket nära

Alla politiker är lika. Det är vad ni önskar!

Inte ens politikerna orkar låtsas längre, med några trista undantag, Spanien har nått vägs ände. Det stolta landet har körts ända ner i absoluta botten av inkompetenta politiker. Frågan nu är närmast hur sammanbrottet kommer att administreras.

Eftersom vår tilltro till politikernas inkompetens är gränslös så tror vi att till och med sammanbrottet kommer att hanteras felaktigt och leda till felaktiga slutsatser inför framtiden.

För oss är den viktigaste frågan, ”att lindra nöden”, samtida men framför allt framtida, för den spanska befolkningen. Allt annat är egentligen meningslöst att diskutera just nu eftersom den sittande regeringen, oavsett politisk färg, aldrig kommer att vidtaga de åtgärder som verkligen behövs. Allt normalt manöverutrymme är också bortspelat vid det här laget.

Vi antar att EU, tillsammans med de europeiska centralbanken och den internationella valutafonden, kort sagt “trojkan”, inom kort “tar kommandot” i Spanien. I gengäld mot ett hjälppaket som håller igång pensioner och löner (säkerhet, utbildning och sjukvård framför allt). Utlandets intervention är kanske den mest positiva aspekten av utlandets intervention. Mer välkommet än pengar är de hårda nypor som nu väntar landet. Eftersom landet inte gärna kan lägga sig ner och dö så måste man nu ta itu med sin framtid. Eftersom man inte klarar uppgiften själva, på grund av inkompetens, så är nog utländsk intervention nödvändig.

Sedan socialisterna i full vanära tvingats bort från regeringsmakten så har hela den spanska vänstern nu intagit gator och torg och protesterar mot varje nedskärning i den offentliga budgeten, hur marginell den än må vara.
Om det inte vore för alla nödlidande människor så vore ju situationen närmast komisk. Vänta bara till de riktiga nedskärningarna kommer under tvångsförvaltningen! När helgdagar avskaffas, arbetslöshetsersättning och pensioner sänks drastiskt, när självrisk införs i sjukförsäkringen (avgift för varje läkarbesök), när patienterna får betala verkliga priset för sina mediciner, när några tjog TV-kanaler slocknar, när gatlyktor släcks etc.

Allt det som nu kommer att pådyvlas Spanien hade landet självt kunnat göra, ju tidigare ju lindrigare. Då hade man undvikit förödmjukande utländskt tvångsstyre.
Varför har man inte gjort det nödvändiga?
Vi tror helt enkelt att politiker alltid sätter det politiska priset i centrum, långt före landets väl och ve. Man föredrar att det går åt skogen på allvar bara man ser till att alltid kunna skylla på någon annan. Nu kommer PP (regeringspartiet) bekvämt nog att ha elaka EU och IMF att skylla på i en framtida historieskrivning. Det låter simplistiskt på gränsen till naivt men det är lätt att överskatta politikers moral och omdöme. Speciellt i Spanien.

Kommer Mariano Rajoy att få sitta kvar vid makten i Spanien?
Minns hur Berlusconi tvangs gå i Italien. Vi tror inte att Rajoy är kvar vid makten när det vankas julgröt. Vi utgår ifrån att EU sedan länge insett att Rajoy är en feg, inkompetent, sävlig och opålitlig person. Fullt i klass med föregångaren Rodríguez Zapatero.

Bägge de stora partierna i Spanien har med all tydlighet visat att man saknar kompetenta ekonomer med integritet. Även på pappret skickliga yrkesmän kröker omgående rygg så snart partipiskan börjar vina och politrukerna börjar viska om hur gatan skall reagera. Så, vem skall ta över Spanien nu?

Att utlysa nyval skulle enbart förvärra situationen.
Inte vad det gäller utlandets syn på landet och villighet att låna ut pengar – det tåget har gått sedan länge. Räntenivån har nu blivit ointressant. Att betala hög ränta på ett lån man inte får är ju av akademiskt intresse vad gäller parlamentets funktion.
I ett nyval skulle de nationalistiska partierna formligen explodera i tillväxt eftersom bägge de stora partierna visat sig totalt inkompetenta. Kommunistpartiet skulle förmodligen bli lika stort som socialistpartiet och något nazistparti skulle förmodligen se dagens ljus. Kort sagt, ett nyval skulle inte tillföra något annat än ytterligare kaos och elände och bristande vilja att betala utlandet vad man är skyldig.

Vi vet inte om det finns några spanska okända ess begravda i EU-byråkratin. Vi har förstås kommissionären Joaquín Almunia, som var socialistpartiets ledare 1997 – 2000, men frågan är om han i all sin anonymitet övertygar ens sin närmaste omgivning trots att han är ekonom till yrket.
En annat namn är Alejo Vidal-Quadras, PP-politiker och vice talman i Europaparlamentet. Men han är fysiker och inte ekonom. Han har definitivt den ryggrad som krävs men står just därför lågt i kurs både hos det egna partiet och hos socialisterna. Men nog skulle han hitta Higgspartikeln i den spanska statsbudgeten!

Mycket står skrivet i stjärnorna än så länge. Nu hoppas vi bara att sammanbrottet kommer så snabbt som möjligt så att vi kan börja se fram emot en vändning av utvecklingen under utländskt styre. När balans återvänt till den spanska ekonomin så kan vändningen gå mycket snabbt. Utländska investerare kommer att se enorma möjligheter och den inhemska konsumtionen kommer att explodera av uppdämda behov. Spanska börsen kommer att stiga som en raket. Och armén av arbetslösa kan börja hoppas igen.

Som svensk kan man inte låta bli att med viss stolthet minnas hanteringen av vår kris i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Efter årtionden av vanstyre där man devalverade sig fram och landet därmed blev allt fattigare och där bankerna blåste upp en fastighetsbubbla så tog regeringar, först en borgerlig och sedan socialistiska, sig samman och införde en järnhård disciplin. Svårare än så var det inte. Men Sverige klarade det utan att utlänningar behövde landa i Stockholm för att utdela pekpinnar.

SISTA MINUTEN NYTT!! 

Den engelska think-tanken Open Europe uppskattar Spaniens lånebehov till mitten av 2015 till omkring 6 billioner (miljoners miljoner) kronor och konstaterar klarsynt att en räddning är omöjlig. Ytterligare en instans som nått insikt i det absolut hopplösa i Spaniens situation.

Ur Spanienaktuellt / Gunnar Forsberg