Gáldar och den målade grottan

Galdar007Agaldar eller Gáldar som det heter nu förtiden har flera intressanta saker att erbjuda. Kyrkan är tillägnad aposteln Santiago och är lite speciell eftersom den fick av påven Juan Pablo II ett speciellt tillstånd att hålla jubelår el. avlatsår. En slags syndernas fôrlåtelse för alla som valfärdar hit. Ett speciellt Jubileum var år 2000. Jubelåret är en tid av förlåtelse som kyrkan ger sina trogna och även de som är svaga i tron eller har vänt ryggen till kyrkan. Man började bygga den här kyrkan 1778, på samma plats där det tidigare fanns mindre kyrkor som hade fallit i ruiner. Kyrkan är en av de få 16022079ckyrkan på ön som har fasad helt i sten, den stil som var på modet i Europa. I städer som London, Paris, Munchen byggdes alla viktiga byggnader i den kalla mycket strikta nyklassiska stilen helt i sten. En grön dopfunt från Andalucia fanns med redan i en den första kyrkan som uppfördes på den här platsen. I den ska de guancher som tillhörde det styrande släktet i Agaldar har blivt döpta och kristnade. En del historiker anser att på den här platsen användes till religösa ceremonier av de första innevånarna, andra att de det styrande släktet skulle ha bott just här. Båda delarna kan stämma.
Torget; La Plaza de Santiago de los Caballeros och kvarteren runt omkring, med sina hus i barock och nyklassisk stil är kulturminnesmärkta. De blev klassificerade som stadskvarter av Kulturhistoriskt intresse 1981. Conjunto Historico Artistico.
16022172bBesöker man Gáldar måste man passa på att se Casa Museo Antonio Padrón. Antonio Padrón var en konstnär med en verkligt egen stil. Som ung ville han bli arkitekt men under åren som soldat, 1938-1945 började han intressera sig för teckning, målning och musik. Han utbildade sig till lärare i konst i Madrid och efter avslutade studier återvände han till sin barndomstrakt Gáldar.Under några år arbetade Antonio Padrón som teckningslärare i Guía, men när han hade blivit känd konstnär tyckte han att det blev för mycket uppståndelse kring hans person och han beslutade att enbart ägna sig åt att måla, skulptera och arbeta med keramik. Han vistades helst nära hemmet i Galdár. Konstnären var en riktig ensamvarg som alltid försökte undvika större tillställningar. Han ville inte heller känna kravet att måla tavlor som folk skulle ha lust att köpa utan han målade precis som han själv ville. Han deltog endast i tre större utställningar. Om man vill beskriva Antontio Padróns stil så får det bli expressionism, men hans stil är mycket personlig och han pratade alltid om ”de bruna och röda nyanserna i den kanariska marken, nära vulkanerna”. Han målade mest i olja och experimenterade ibland med att blanda färgerna med jord.16022180b
Antonio Padrón tillhörde också den grupp av kanariska målare som kallade sig för Indigenistas. De ville visa den kanariska verkligheten. Traditionen att torka fisk och de enkla redskapen som männen och kvinnorna på landsbygden använde i sitt dagliga arbete är några saker han skildrar i sin konst. Det finns mycket humor i en del av hans tavlor när han visar de stora skillnaderna i livet på landsbygden och i städerna.
Hans tavlor berättar ofta om vidskeplighet, skrock och också om kloka gummor som hjälpte andra.

Konstnärens hjärta slutade att slå för alltid när han var endast 48 år gammal. Kanske som följd av den korta sjukdom han hade gått igenom och hans reaktion på ett nytt läkemedel. När Antonio Padrón dog bestämde hans familj att de ville öppna hans målarstudio som ett museum och visa upp hans verk där. Numera är detta en omtyckt samlingsplats i Gáldar och det lilla museet spelar en viktig roll i stadens kulturella verksamhet. Man ordnar föredrag och skolbarn får experimentera med konst där.

Galdar042Grottan el. egentligen grottorna upptäcktes 1862 vid arbete på en odling. Det var en bonde som som plötsligt märke att det fanns grottor under marken där han befann sig. Det här var under en period när intresset för kanarisk historia precis hade startat. Personligheter som Dr. Chil y Naranjo och den franske konsuln och affärsmannen Ripoche och flera andra for runt ön och grävde upp föremål överallt. Dessa framstående personer var sedan med och grundade El Museo Canario i Las Palmas och Dr. Chil skrev många verk om den kanariska historien. Den brittiska resenären Oliva Stone vände sig till myndigheterna och väjde om att man skulle köpa upp marken runt omkring och ta inträde för att se målningarna.

De geometriska motiven är målade i vitt och rött. Den vita färgen är kalk, det finns gott om kalksten här på öarna, Galdar036den röda färgen är en slags lera och den svarta färgen är helt enkelt att väggen har blivit mörk av ålder, möjligtvis kan det också vara aska. Man har upptäckt att väggarna i grottan gjordes först i ordning med ett fint lager lera som täckte väggarna och gjorde dessa släta och fina. Historiker tror att målningarna kan vara en slags kalender. Grottan blev troligen utgrävd, målad och använd för religiösa ceremonier runt år 1000 efter Kristus. Man tror att det var en period då Agaldar som orten kallades stod på sin höjdpunkt. Agaldar var den viktigaste bebyggelse på den norra delen av ön och ett av de två stora rikena. Under ett tid i början av 70-talet kunde man besöka grottan. men de insatser som gjordes i all välmening för att bevara målningarna höll nästan på att förstöra dem. Ett av problemen var att det odlades bananer så nära grottan att det trängde ofta in vatten genom den porösa marken. Till sist lyckades historiker och arkeologer få myndigheterna att stänga grottan för allmänheten och påbörja ett långt och ambitiöst arbete med att bygga en riktig arkeologisk park. Under tiden kunde man se en kopia på El Museo Canario.

Klicka HÄR för att se bildspelet i storformat!

Text: Karin Bertilsson Foto: Leif Kempe

Galdar041


Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: