Kulturvandring på La Isleta och besök på Castillo de la Luz i Las Palmas.

Sedan de första innevånarna kom till Gran Canaria har La Isleta varit bebott. Det finns stora mängder av arkeologiska fynd som visar på detta. År 1478 börjar den slutliga erövringen av Gran Canaria och redan under åren 1479-1480, låter erövraren Juan Rejòn, bygga ett försvarstorn vid stranden på Las Isletas som blir förbättrat av Alonso Fajardo år 1494. 1515-1528 bygger man ut försvarstornet och gör en borggård runt tornet. Försvarsborgen utrustas med kanoner. Under den här perioden ger den spanske kungen Carlos V tillstånd för bosättningar på Las Isletas i syfte att skydda kusten mot de piratat-tacker som blev allt vanligare. 1572 gör man ytterligare förbättringar på försvarsborgen. Numera används försvarsborgen för kulturell verk-samhet. Man kan se konstnären Martin Chirinos verk där nu sedan 2015 och hans stiftelse finns där. Ibland visas också tillfälliga ut-ställningar i borgen. Halvön La Isleta kallades tidigare Las Isletas för de många kullarna (vulkan-kraters), som människorna i de första stads-delaran; Vegueta och Triana, såg på håll. Det fanns också flera små skär på den nordöstra sidan som gjorde att de som inte hade besökt halvön trodde att det rörde sig om flera öar el. halvöar. Halvön var ganska isolerad från det egentliga Las Palmas tills man byggde en grusväg 1854-1861. Detta var för att kunna förhandla i Madrid om möjligheterna att få bygga en ny hamn i La Luzbukten. År 1831 fanns det 22 personer boende här. De som bodde ute på halvön ägnade sig åt saltberedning, odling av koschinillsköldlus och fiske, man torkade fisk här. När den nya vägen byggdes mellan Trianaområdet till La Isleta 1854-1861 ökade antalet lite. Det var när man började bygga den nya hamnen Puerto de La Luz, 1883, som antalet innevånare ökade mycket snabbt. Det kom människor från landsbygden och t.o.m. från Lanzarote och Fuerteventura för att arbeta med att bygga hamnen. De blev sedan kvar och arbetade med att lasta och stuva i hamnen. Namnet La Luz kom med de första sjömännen som firade gudstjänst i gryningen och gav den första kyrken namn efter en populär Madonna på fast-landet. Men det finns också en legend om ett mystiskt ljussken som varje natt rörde sig från Guanartemeområdet runt hela halvön.
Många gatunamn i La Isletas stadskvarter är efter kända urinnevånare. Under en stor del av 1900-talet ville inte myndigheterna att man skulle prata om urinnevånarna och öns historia innan erövringen, som de betraktade som missionärsverksamhet, men samtidigt brydde sig ingen så mycket om vilka namn gatorna fick i denna stadsdel som till stor del var för arbetare. Många av de som flyttade in till staden från landsbygden för att arbeta i den nya hamnen tog också med sig namnet på sin hemby och började kalla gatorna för det. Efter en tid blev dessa namn de officiella. Fram till början av 1960-talet var det fortfarande vanligt att man hade getter och hönor på taken på de låga husen.
Numera bor 23.800 personer i stadsdelen. Det är ungefär lika många som under den första halvan av 1900-talet. Under 1980-talet flyttade många därifrån pga det stora problem som man hade där med narkotika. Dessutom har det alltid funnits problem som tex med parkering och service till de boende. Under slutet att 1990-talet blev situationen bättre, mycket tack vare de boendes kamp och många flyttade tillbaka. Nu är trivseln mycktet bättre. Saluhallen, Mercado del Puerto invigdes 1891. På samma plats hade det sedan flera år funnits en öppen marknadsplats. Den har dekorationer i smidesjärn och den är delvis ritad av den katalanske arkitekten Laurano Arroyo. Han tog med sig Jugendstilen hit. I Spanien kallades den för Modernismo el. Art Noveau. Med sina sirliga blomsterrankor, sensuella kurvor är det en mycket vacker byggnad som nu sedan 2005 är Kulturminnesmärkt. Stilen innebär mycket ljus och järndelarna köptes färdiga från Belgien. Längs med de största gatorna, Juan Rejón och Albareda finns de vackra husfasader. Det är hus byggda under början av 1900-talet. En ny av företagare som började med skeppshandel flyttade dit och byggde sina pampiga hus i två våningar.
De har balkonger i smidesjärn som var högsta modet då. Sargento Llagas var en militär som levde på 1800-talet. Han hade som uppgift att hålla ordning och sköta om allting på La Isleta. Det ansågs mycket vågat att ta sig ut till La Isleta. Sargento Llagas tog hand om de personer som av någon anledning kom hit och bjöd på ett mål mat etc. En kvinna som kallades Seña Rosario som troligtvis var hans dotter hade ett litet matställe och det finns en gata uppkallad efter henne. Framför kastellet, Castillo de La Luz finns en skulptur som kallas Monumento al Cambullonero. Det är för att hylla en yrkesgrupp som kom att få en viss ekonomisk betydelse under årtionden. De hade små segelbåtar och de tävlade om att komma först till fartygen. Traditionen att tävla med de små segelbåtarna, s.k. Vela Latina kommer av ”Los Cambulloneros”. Den som basade kallade sheriff och var den som höll reda på när skeppen skulle komma. Det var Los Cambulloneros som tog hit penicillinet och många andra varor under en perioden efter det Spanska Inbördeskriget när många länder inte ville ha handeln med Spanien och det var mycket svårt att komma åt vissa varor. De bytte till sig varor med resenärer på det stora fartygen som kom förbi. Det finn olika förklaringar till ordet Cambullonero. En skulle vara den att man sade -Can buy on- kan köpas ombord. Engelska uttryck var något som man använde mycket i hamnen. Uttrycket skulle också kunna komma från portugisiskans cambulhao , trampa enredo, som används i Mexico och Kolumbia. Ordet finns med i ett kanariskt lexikon från 1860 och där definieras det med byte.
På torget Plaza del Pueblo byggdes ett Folkets Hus av de som lastade kol i hamnen. De placerade den första stenen 1 maj 1913. Det blev genast samlingsplatsen för många arbetare och man hade undervisning och poesikvällar och mycket annan kulturell verk-samhet. Militärerna sprängde sedan huset den 20 juli 1936. De kon-fiskerade också alla namnlistor och annat material som fanns i huset. Torget fick efter det heta Plaza de España. Det fick tillbaka sitt ur-sprungliga namn, Plaza del Pueblo, alltså Folkets Torg, år 1978. Karnevalsfirandet har alltid varit viktig och populärt på La Isleta. Tidigare varade Karnevalen bara i 3 dagar . De utklädda gick runt i husen och skulle alltid bjudas på lite likör och sötsaker. Karnevalsfirandet var först förbjudet under många år under diktaturen för myndigheterna ville inte ha maskerade människor i grupper på gatorna men folket på La Isleta klädda ut sig i hemmen. Det var på La Isleta som Karnevalsfirandet kunde starta på nytt här på Gran Canaria, först lite försiktigt under namnet Vinterfest men sedan på 1970-talet som Karneval.

Martín Chirino

Jag upplever min stiftelse som en levande organism som ska sprida konst och kultur, som en plats för debatt och eftertanke. I konsten finns ett sökande efter frihet som får alla diktatorers tunga ben att darra.” På våren 2015 , samband med skulptörens 90-årsdag var det en högtidlig invigning av Martín Chirinos stiftelse i den gamla försvarsborgen, Castillo de La Luz i Las Palmas. Där kan man numera se många av hans skulpturer. Arte y pensamiento, ( Konst och Tanke) kallar skulptören själv stiftelsen som han har grundat för att vårda och visa upp hans konstverk. Den här permanente utställningen visar 25 verk i olika material och stilar, alla utvalda av konstnären själv.
För Martín Chirino är det en glädje att hans verk visas upp nära skeppsvarvet där han som ung upptäckte sin fascination av järn och nära platserna där han lekte som barn. På Las Canterasstranden studerade han sandens spiralrörelse i vinden. Spiralformen återkommer ständigt i hans verk och den finns med i urinnevånarnas konst vilken också har påverkat honom. Martín Chirino föddes 1925 i Las Palmas. Han är näst yngst i en syskonskara på tolv. Fadern var chef för Comp. Blandy Brothers i hamnen och där kom Martin Chirino tidigt i kontakt med järn. Fadern var också skeppsmäklare och Martin Chirino gjorde flera resor till Afrika för att hjälpa fadern. Där blev han intresserad av afrikansk konst. 1948 reste han till Madrid för att studera Engelsk filologi, men det blev istället konststudier vid Escuela de Bellas Artes de San Fernando. Efter 4 år gick han ut som utbildad konstnär och lärare i konst. Han gick kurser på School of Fine Arts i London och blev där inspirerad av skulptörer som Henry Moore och Barbara Hepworth. Efter en kort tid i Las Palmas flyttade han till fastlandet 1955. Där försörjade han sig periodvis som lärare i engelska och teckning. Ibland skodde han hästar för att i gengäld få använda en smidesverkstad där han kunde arbeta med sina skulpturer. 1957 var han med och skapade gruppen El Paso, ett kollektiv av konstnärer som ville hitta nya vägar inom konsten efter den långa paus som inbördeskriget innebar. Martín Chirino har provat att arbeta med material som trä, sten och bly men återvänder alltid till järnet, oftast smidesjärn.
Utanför Spanien har hans verk visats i New York, Washington, Toronto, Rom, Sao Paulo, Duisburg och Köpenhamn m.fl. platser. Under åren 1989-2002 var han direktör för CAAM (Centro Atlantico de Arte Moderno) som han också var med och grundade i Las Palmas. Han är Miembro honorario, (Hedersmedlem) i Real Academia de Bellas Artes de San Fernando,
Källa:www.martinchirino.com 

Klicka HÄR för att se vimmelbilderna i storformat!

Text: Karin Bertilsson  Foto: Leif Kempe och Fedac.

Lady Harimaguada intill Avenida Maritima i Las Palmas, är tillverkad i stål och ingår i en serie av kvinnoskulpturer. Den föreställer en sittande kvinna med vindsmekt hår. Skulpturen har fått sitt namn efter de kvinnor; Harimaguadas, som levde ett slags klosterliv här på ön innan den spanska erövringen. De var prästinnor och undervisade unga flickor. Las Harimaguadas var bleka i hyn för de var inte utomhus så ofta och de bar kläder av ljust skinn.
Skulpturen Mediterránea i stål. Den finns intill motorvägen på södra delen av ön.

Ingår i Emalsas konstfond.


Kommentera

%d bloggare gillar detta: